En av mina stora drömmar har varit att närvara vid en spelning med Krishna Das. Jag vet inte hur många timmar jag har lyssnat till hans musik. Den fyller mig alltid med en känsla av glädje och en vetskap om att allt är som det ska vara. Krishna Das kirtan har också varit en bidragande faktor till många av mina starkare spirituella upplevelser. När lyssnar på musiken tenderar jag att flytta iväg in i mitt inre och var den tar mig är alltid en överraskning. Av denna anledning hade jag en stark drivkraft att uppleva kirtan på plats. Jag tittade på hans hemsida och såg att han skulle genomföra sin årliga ”Heart of Devotion” workshop i New York. Jag kände att jag behövde nappa på detta tillfälle. Jag orkade inte vänta tills den dag han eventuellt skulle komma till Sverige. Jag bokade mig biljett och begav mig till New York. Jag visste inte vad som skulle ske och bestämde mig därför inte för att bygga upp några höga förväntningar.
Jag anlände till spelningen på Church of St. Paul and St. Andrew. Jag fick väldigt bra platser bara några meter från honom. Konserten började med bandet Baird Hersey and Prana. Deras musik var mycket vacker och jag var tacksam att jag fick uppleva den. Men som de sa själva, var det kungen av kirtan som vi alla väntade på.
Till slut klev han in på scenen och sjöng den underbara låten My Foolish Heart. Jag kände genast hur vibrationen i hans röst påverkade mig. Den rörde mig i mitt inre. Efter denna låten satte han sig ner vid sitt harmonium och startade med Hanuman Prayer. Den startade med att vi genomföra några Om tillsammans och jag kände genast hur mitt medvetande expanderande. Ett rum skapades inom mig. Ett rum där endast mitt medvetande och musiken existerade. Det kände som jag klev in i evigheten.
Jag började sjunga med till de mantra som sjöngs och i den stunden kände jag Maharaj-jis närvaro. Allt annat slutade att existera och jag kände endast hans närvaro. Det fanns inte längre några tankar inom mig som tog mig bort från stunden. Jag slöt mina ögon då jag kände att detta tog mig djupare in i mitt inre. Jag var i en bubbla där endast sången existerade. Denna bubbla delade vi alla med varandra. När vi sjöng tillsammans skapade vi detta gemensamma utrymme. Sången vi alla sjöng tillsammans gjorde att vi formades till att bli ett. Det fanns ingen som lämnades utanför. Vi var alla ett. Mitt medvetande expanderade bortom vad den vanligtvis brukar vara.
Att utföra kirtan ger dig möjlighet att glömma allt annat för en stund och kliva in i ditt gudomliga. Men det ger dig också ett utmärkt tillfälle att träna att vara närvarande. Under konserten märkte jag hur svårt det var att fortsätta befinna sig i detta saliga tillstånd hela tiden. Under tillfällen kom mina tankar i vägen eller så gjorde min kropp sig hörd eftersom jag suttit i en obekväm position. Precis som det brukar vara i livet så kommer det alltid utmaningar som försöker ta oss från vårt riktiga Jag. Men ju mer vi kan befinna oss inom vårt saliga tillstånd, vilket kirtan tillåter oss att göra, ju mer lycka och glädje kan vi finna i våra liv.
Den starkaste upplevelsen för kvällen kom när de spelade låten Om Namo Gurudev. Allt eftersom sången till Maharaj-ji repeterade kände jag hur mitt hjärta öppnade upp sig mer och mer. Till slut kunde jag inte hålla tillbaka längre. Tårarna fullständigt flög ur mig. Men det var inte tårar av sorg utan tårar av lycka. Jag kände hur mitt liv, min existens, hur hela universum finns på grund av Maharaj-jis kärlek. Att jag har möjligheten att uppleva livet är helt och hållet på grund av hans kärlek. Varje liten stund existerar tack vare honom. Tack vare Gud. Även fast det var tusentals människor omkring mig kunde jag inte hålla tillbaka min tårar och det ville jag inte heller. De här tårarna kom från all den tacksamhet jag kände och jag ville inte gömma dem för någon.
Allt eftersom kvällen passerade kände jag en genuin glädje växa inom mig. Människor sjöng, dansade och varje människa omkring mig hade ett genuint leende på sina läppar. Jag minns hur jag tänkte för mig själv, jag önskar att jag kunde göra detta varje dag. Om vi alla hade möjligheten att ta del av den känsla som Krishna Das skapar med sin kirtan, skulle det vara mindre olycka i världen. Lyckligtvis var det en workshop redan dagen efter.
Under workshopen var det mindre folk närvarande vilket skapade en närmare känsla. Här fanns det möjlighet att ställa frågor till honom och när han svarade kunde man känna autenticiteten i honom. Han gjorde allt detta från hans hjärta. Krishna Das är väldigt ärlig i sina svar vilket jag uppskattade. Detta kan man även höra i de workshops som finns tillgängliga på Spotify. Han ger alltid svar som får dig att tänka och ifrågasätta istället för att endast ge dig vad du vill höra.
I synnerhet gillade jag hans berättelse om Maharaj-ji. Han skapade en glimt över hur det var att leva med detta helgon. Under dessa två dagar fick jag en känsla att Maharaj-ji var närvarande. I rösten och musiken dansade han. Det kändes som varje svar under workshopen kom från den visdom Krishna Das samlat på sig under sin tid med Maharaj-ji.
Jag lämnade New York med otroliga upplevelser och nya insikter. Varje dag jag tänker tillbaka formas ett leende på mina läppar och jag kan känna Maharaj-ji i mitt hjärta.
Tack Krishna Das!